Att mäta är en fundamental del av organisationsstyrning. Det vi mäter tenderar att bli gjort eftersom vi fokuserar på det som syns, går att förklara och går att utvärdera. Men innovation är något helt annat än produktion och förbättringsarbete. Innovation är en kreativ och delvis okontrollerbar process som inte växer av mätning utan ofta krymper av den. Trots detta försöker många organisationer skapa trygghet genom att mäta innovation, med resultatet att kreativiteten stryps, risktagandet minskar och den långsiktiga innovationsförmågan försämras.
Här försöker vi beskriva varför mätlogik så lätt krockar med kreativitet, utforskande och systemförändring och varför försök att mäta innovation ofta blir kontraproduktiva, vilka fallgropar som uppstår och vad innovationsledare i komplexa system behöver fokusera på istället.
Innovation och effektivisering är motsatta krafter
Att mäta är att effektivisera. Mätning har sin plats i verksamheter där man vill optimera, standardisera och producera jämna resultat. Men innovation handlar inte om mer av samma sak, utan om att skapa något helt nytt. Innovation behöver ett lekfullt, explorativt utrymme där människor får tänka annorlunda, ta risker och pröva det de inte vet om det fungerar.
När man inför mätning i detta landskap uppstår ett problem. Effektivitetstänk lägger sig som en våt filt över det kreativa mod som innovation kräver. Man börjar undvika risker eftersom felsteg påverkar utfallet. Man börjar tänka mer på rapportering än på idéutveckling. Man väljer idéer som ser bra ut i Excel, inte de som har hög innovationshöjd.
Innovation är mer besläktat med konst än med produktion. En musiker, konstnär eller designer blir inte bättre av att mätas. Tvärtom kan mätning göra dem osäkra och konforma. Det som inte mäts blir inte gjort ersätts i innovation av att det som inte kan förklaras är jobbigt att mäta. När kreativitet blir en prestationsuppgift uppstår ett slags innovationsstress som hämmar nytänkande.
Tre fallgropar som visar varför innovation inte bör mätas
Överskattning av vad innovationsmätning kan åstadkomma
Många organisationer tror att om de börjar mäta innovation så uppstår innovation. I själva verket tar mätning tid, kräver administration och stjäl energi från det faktiska kreativa arbetet. Dessutom skapar en övertro på att mätning ska leverera innovation ett felaktigt fokus. Innovation är en känslig process som behöver skydd från för tidig bedömning. Om man tidigt pressar in mätlogik riskerar man att förstöra embryon till radikala idéer innan de hunnit växa.
Att mäta delar men missa helheten
Innovation uppstår inte i enskilda aktiviteter eller avgränsade projekt. Det uppstår i helheten av samarbeten, flöden, kultur, intressenter, normer och förutsättningar. När organisationer försöker mäta innovation hamnar de ofta i att mäta små delar som inte säger något om helheten. De räknar antal idéer, antal workshops eller antal patentansökningar, men missar den djupare frågan om innovationsförmåga, kultur och systemförändring.
Detta visar egentligen att innovation som helhet inte är direkt mätbart över huvud taget. Ju mer man försöker reducera innovation till mätbara fragment, desto längre bort från verklig innovation hamnar man.
Underskattning av den politiska kraften i mätetal
Beslutsfattare vill ofta fatta beslut baserade på data. Men innovation handlar om framtiden. Det finns inga exakta data om framtiden. Det innebär att om man försöker skapa innovationsstyrning baserat på historiska mätvärden leder det ofta fel. Man börjar göra det som ger bra siffror snarare än det som faktiskt bygger framtiden. Mätetal får en politisk tyngd som gör att organisationer undviker de satsningar som inte ger tillräckligt snabb avkastning.
Machiavelli påpekade att ingenting är svårare att ta sig an än att införa en ny ordning, och att motkrafterna är som störst innan nyttan blivit synlig. Att lägga mätning ovanpå denna process skapar hinder, inte hjälp.
Man kan bara mäta implementering och skalning, men inte själva innovationen
Innovation är det kreativa språnget från det gamla till det nya. Detta språng innebär osäkerhet, risk, förvirring och utforskande. Det kan inte mätas eftersom det inte finns något att mäta förrän innovationen blivit konkret.
Det som däremot kan mätas är
- implementering
- skalning
- effekter som uppstår efter att innovationen blivit en lösning
Detta är viktigt att skilja på. Att mäta innovationens resultat är rimligt. Att mäta innovationens skapande har ofta negativ inverkan.
Picasso, Mozart och varför kreativitet inte tål mätbara mål
Få skulle hävda att Picasso skulle bli bättre av att få sina målningar betygsatta varje vecka och arbeta mot en KPI om att öka antalet penseldrag per timme. Mozart skulle inte blivit en bättre kompositör genom att få krav på hur många takter han skulle skriva per månad. Detsamma gäller för designers som måste navigera intuition, estetik och mänskliga behov.
Det kreativa försvinner så snart man börjar bedöma det för tidigt. Detta gäller även innovationsarbete. När design, experiment, prototyper och idéer bedöms för hårt, för tidigt eller för mätbart, går kreativiteten förlorad.
Innovationshöjd kan vara ett vägledande summamåttet
Det finns dock vissa mått som kan fungerar i samband med innovation, men de är mer som en kompass än KPI.
Innovationshöjd och indirekta mått
Frågor som styr är alltså:
Bidrar detta till att höja innovationshöjden?
Och Har vi kul?
Innovationshöjd handlar om graden av nytänkande, potentialen att skapa nya värden och kraften att utmana det existerande. Dessa mått fungerar eftersom de kräver energi, tid, mod och kreativitet att höja innovationshöjden. Effektivitet och förbättring är människor intuitivt bra på. Men att skapa verkligt innovativa steg kräver fokuserad, skyddad och kreativ tid. Det är därför innovationsledare bör fokusera på innovationshöjd och att ha kul, inte prestationsvolym.
Varför detta är viktigt för innovationsledare och systeminnovationsledare
För en innovationsledare är mätlogik en risk eftersom den stjäl energi från kreativiteten och ökar trycket på förutsägbarhet. Innovationsledarens uppgift är att skapa trygghet i det otrygga. Det innebär att skydda idéer från för tidig utvärdering, skapa utrymme för lekfullhet och driva ett mindset där kreativ höjd prioriteras framför effektivitet.
För en systeminnovationsledare är konsekvenserna ännu större. Systeminnovation sker i komplexa nätverk med många aktörer där förändringar ofta är indirekta och långsamma. Det går inte att mäta systemförändring med traditionella KPIer utan att hamna fel. Om man försöker förenkla komplexiteten tappar man helheten, dynamiken och relationerna som gör systeminnovation möjlig.
Systeminnovationsledaren behöver istället skapa arenor där man fångar berättelser, mönster och systemskiften. Det handlar inte om att mäta utan om att observera, lära och anpassa för att förstå om man är på rätt väg.
Mät klokt
Innovation och mätning drar åt olika håll. Mätning skapar kontroll, effektivitet och förutsägbarhet. Innovation kräver osäkerhet, utforskande och mod. När man försöker tvinga in innovation i mätlogik riskerar man att förlora det man försöker skapa.
Det viktigaste för innovationsledare och systeminnovationsledare är att
- skydda kreativiteten
- fokusera på innovationshöjd
- skapa utrymme för utforskande
- våga gå mot en framtid som vi inte vet så mycket om
För innovation är inte det som uppstår av kontroll utan det som uppstår av frihet.
Hur du leder innovation utan att kväva den med mätlogik
Om innovation inte bör mätas med traditionella KPIer uppstår den viktiga frågan vad man gör i stället. Organisationer behöver ändå kunna följa sitt arbete, skapa riktning och förstå om man är på väg framåt. I komplexa, kreativa och adaptiva processer behövs andra former av navigering än mätning.
Här beskriver vi fem alternativa sätt att styra och följa innovation utan att låsa fast processen. Dessa metoder bygger på lärande, reflektion, systemskiften och kvalitativ intelligens snarare än kvantitativa indikatorer.
1. Använd innovationshöjd som kompass
Innovationshöjd, eller andra indirekta mått, är begrepp som kan vägleda utan att styra för hårt. Det fungerar eftersom det handlar om grad av nytänkande, inte om antal leveranser.
Man bedömer t.ex. innovationshöjd genom frågor som
- Utmanar detta det normala?
- Kan detta skapa nya värden?
- Förändrar detta beteenden, strukturer eller logiker?
Innovationshöjd skapar riktning utan att begränsa frihet. Det fungerar både på idéer, strategier och prototyper.
För innovationsledare innebär detta att designa processer där kreativ höjd premieras framför effektivitet. För systeminnovationsledare innebär det att man fokuserar på lösningarnas potential att förändra systemets logik, snarare än att optimera delar.
2. Arbeta med lärdomar istället för resultat
Innovation skapas av lärande, inte av leverans. Därför är det viktigare att samla insikter än att följa upp kvantiteter.
Fråga teamet
- Vad lärde vi oss?
- Vad förändrade vår förståelse av problemet?
- Vad gav vår idé en ny riktning?
- Vilka antaganden krossades?
När man följer lärandet istället för att mäta enskilt resultat skapas en kultur där experiment och risktagande blir möjliga även när resultatet dröjer.
Systeminnovationsledare kan dessutom samla lärdomar från flera aktörer och se mönster i en kollektiv förståelse. Det är i dessa mönster systemförändring börjar ta form.
3. Använd narrativ uppföljning istället för numerisk
Berättelser fångar komplexitet. De kan beskriva kvalitativa förändringar som siffror inte kan visa.
Narrativ uppföljning innebär att man dokumenterar
- Förflyttningar i mindset
- Samskapande mellan aktörer som tidigare inte samarbetat
- Skiften i normer, attityder eller maktbalans
- Nya relationer, arenor eller prototyper som uppstår spontant
Genom att följa berättelser och hur de utvecklas ser man hur innovation börjar ta form i det sociala, kulturella och organisatoriska landskapet.
Detta är särskilt värdefullt på systemnivå där förändring ofta sker under ytan långt innan den syns i strukturer.
4. Identifiera och följ systemskiften
Istället för KPIer kan systeminnovationsledare identifiera de små indirekta signalerna som visar att ett system är i rörelse.
Exempel på systemskiften är
- nya samarbeten som inte funnits tidigare
- förändrat språkbruk mellan aktörer
- ändring i prioriteringar i institutioner
- ökad vilja att investera i nya lösningar
- skiftade normer i branschen
Systemskiften fungerar som prognoser. De visar att något är på väg att ändras innan det syns i policy, marknader eller beteenden.
Detta ersätter inte mätning. Det ersätter behovet av kvantitativ mätning.
5. Följ energi, inte resultat
I innovationsarbete är energi en betydligt viktigare indikator än data. Energi visar om människor är engagerade, om lösningen har bärkraft och om idéerna har momentum.
Följ energi genom frågor som
- Var finns drivkraft?
- Var uppstår friktion?
- Var kommer initiativ spontant?
- Var stannar idéer av?
Detta hjälper innovationsledare att förstärka det som lever och avveckla det som förlorat sin vitalitet.
På systemnivå kan energi spåras i nätverk. Där energi flödar uppstår förändring. Där energi stängs ner finns systemblockeringar.
Ett nytt sätt att styra innovation
Att avstå från mätning är inte att avstå från styrning. Det är att byta styrningslogik.
Istället för siffror arbetar man med
- innovationshöjd
- lärande
- narrativ
- systemskiften
- energi
Detta är de verktyg som krävs för att leda innovation i komplexa, adaptiva miljöer där framtiden är okänd och det nya ännu inte synligt.
Varför detta är avgörande för innovationsledare
Innovationsledare behöver skapa utrymme för kreativitet och skydda processer från för tidig bedömning. Genom att arbeta med innovationshöjd och lärdomar kan ledaren ge riktning utan att kväva kreativiteten.
Dessutom undviker innovationsledaren mätfällan där tid läggs på presentationer, rapporter och indikatorer istället för på idéutveckling och experiment.
Varför detta är kritiskt för systeminnovationsledare
Systeminnovation är ännu känsligare än traditionell innovation. Den rör strukturer, normer, maktbalanser och institutionell logik. Detta kan inte mätas, bara förstås.
Systeminnovationsledaren behöver
- orka stå i osäkerheten
- följa svaga signaler
- läsa kulturförflyttningar
- identifiera nav av energi
- stödja framväxande relationer
Om ledaren istället tvingar in systeminnovation i klassiska KPIer upphör systemförändringen innan den ens börjat.
