Systeminnovation kan vid första anblick verka svårt eftersom ordet ofta förknippas med abstrakta modeller, komplexa scheman och tvärsektoriella samarbeten. Ett tydligare sätt att förstå begreppet är att läsa det baklänges. Systeminnovation är helt enkelt ”innovation av system”. När man ser det så inser man att komplexiteten inte främst sitter i innovationen, utan i själva systemen. Innovationsprinciperna är i grunden desamma som när vi arbetar med produkter, tjänster eller affärsmodeller. Det är systemens mångfald, relationer och beroenden som gör arbetet mer omfattande.
Innovation är alltså inte det svåra. Det är systemen som är svåra. Därför behöver vi lära oss hur man innoverar i, och för, komplexa system.
Vad är egentligen ett system
En av de enklaste ingångarna till systemtänkande är att beskriva vad ett system inte är. Om vi inte har ett system har vi en samling separata delar som inte hänger ihop. Ett system uppstår först när det finns relationer mellan delarna och något nytt skapas av att de kopplas samman.
Ett enkelt exempel är en motor och ett hjul. Var och en för sig är de bara komponenter. När vi kopplar samman dem med en kedja uppstår ett ”transportsystem”. Vi inser snabbt att den relation som binder ihop delarna, kedjan, plötsligt blir en avgörande komponent.
Överför man detta till större system blir bilden snabbt mer komplex. Energisystem består av kraftverk, elnät, användare, politik, teknologier och marknadsmodeller. Naturens ekosystem består av arter, klimat, kemiska cykler och evolutionära processer. I båda fallen är relationerna många, dynamiska och ibland motsägelsefulla.
System går alltså inte att förstå genom att enbart studera delarna. De måste förstås som helheter där relationerna skapar beteenden som ingen del kan förklara för sig själv.
Varför vi behöver systeminnovation
Dagens samhällsutmaningar är ofta systemiska till sin karaktär. Klimat, energi, mobilitet, välfärd och resursanvändning är inte områden där en enskild aktör kan lösa problemen.
Ta transportsystemet som exempel. Ingen biltillverkare, eller kommun för den delen, kan på egen hand skapa fler cykelbanor, effektivare kollektivtrafik eller bättre beteendeförändring hos trafikanter. Det kräver samverkan mellan kommuner, stadsplanerare, byggentreprenörer, fordonsindustri, användare och politiska beslut. När flera aktörer äger olika delar av systemet måste innovationen också relatera till systemet som helhet.
En annan anledning är vår mänskliga tendens att förbättra det vi redan har i stället för att tänka nytt. Det leder till att vi lappar och lagar och skapar mer av samma, även när problemen kräver att vi backar och frågar hur systemet skulle kunna se ut om vi började om från början. Systeminnovation hjälper oss att ta oss bort från den reflexen.
Från organisationstänkande till systemtänkande
Ett av de största hindren för systeminnovation är att organisationer ofta betraktar systemet som något som ska gynna deras verksamhet. Frågan man då ställer blir hur systemet kan anpassas för att min verksamhet ska växa.
Systeminnovation vänder på perspektivet. Den nyckelfråga som öppnar upp för systemförändring är hur vår organisation kan bidra till systemets utveckling.
När organisationer gör detta skifte händer något intressant. Genom att arbeta för systemets bästa ökar ofta den egna organisationens utvecklingsmöjligheter som en naturlig konsekvens. Detta är ett skifte i mindset som är centralt för alla som arbetar med systemförändring.
Hur hanterar man systemets storlek utan att tappa ansvar
Systemfrågor kan lätt bli så stora att ingen känner ansvar. Detta är en av de praktiska utmaningarna med systeminnovation. Två saker blir då viktiga.
För det första behöver man välja rätt nivå. System kan alltid ritas större och mer komplext. Men det finns en nivå där systemet är tillräckligt begränsat för att vara hanterbart och tillräckligt omfattande för att en förändring ska spela roll.
För det andra behöver man göra i stället för att fastna i abstraktion. Många lockas av den intellektuella stimulansen i systeminnovation men blir kvar i analys och begreppsvärldar. I verkligheten handlar systeminnovation om att kunna växla mellan två nivåer. En mer abstrakt nivå där man identifierar systemmönster och en konkret nivå där man innoverar i en praktisk del av systemet.
Systeminnovation skapar sällan resultat på sin egen nivå. Idéer och förändringar måste ner till den konkreta innovationsnivån för att testas och få liv. Men konkreta innovationer skapar sällan systemförändring om de inte lyfts tillbaka till systemnivån.
Det är samspelet mellan dessa två perspektiv som utgör kärnan i systeminnovationsledning.
Att bryta ner systeminnovation i konkreta innovationer
En av de viktigaste förmågorna hos en systeminnovationsledare är att kunna identifiera vilka delar av systemet som bör innoveras för att tillsammans bidra till systemförändring.
Det kan handla om att avgöra vilka komponenter i systemet som går att påverka, vilka aktörer som bör involveras och vilka delar som är mognast att experimentera med. Det kan också handla om att skapa sekvenser av innovationer som tillsammans driver systemet i en ny riktning.
Detta kräver analytisk förmåga men också kreativitet. Det är ett arbete som liknar pusselläggande där bitarna både måste passa ihop och samtidigt skapa något större när de kombineras.
Systeminnovation är alltså inte att försöka förändra allt samtidigt. Det är att se helheten men jobba i delar, genom konkreta innovationer som tillsammans kan vrida systemet i en ny riktning.
När systeminnovation blir en nödvändighet
Många av våra viktigaste framtidsområden kräver systeminnovation för att kunna lösa sina utmaningar.
Inom energi krävs innovationer i produktion, distribution, lagring, konsumtion, affärsmodeller och beteenden. Inom cirkulär ekonomi krävs innovationer i design, materialflöden, ägandemodeller, incitament och policy. Inom hälsa krävs innovationer i digitala tjänster, vårdmodeller, prevention, utbildning och samordning.
Systeminnovation har därför blivit en av de mest centrala förmågor som samhälle, näringsliv och offentlig sektor behöver utveckla.
Förmågan att växla mellan nivåer
Systeminnovation är innovation, men mer komplext. Det är innovation i sammanhang där relationer, beroenden, aktörer och strukturer formar både problemet och lösningen.
Genom att förstå vad system är, varför systeminnovation behövs och hur man växlar mellan systemnivå och innovationsnivå blir det också lättare att arbeta praktiskt. Systeminnovation handlar inte om att lösa allt. Det handlar om att skapa riktade, konkreta innovationer som tillsammans stärker systemets förmåga att förändras.
När vi lär oss detta arbetar vi inte bara för vår organisations utveckling utan för systemets utveckling. Och när systemet utvecklas bär det också med sig organisationerna som deltar.
Det är en mer generös, mer hållbar och mer strategisk form av innovation.
