Resiliens, en utgångspunkt för innovation i en föränderlig värld

Vi lever i en värld där förändring är konstant och komplexiteten bara ökar. Klimatförändringar, teknologisk utveckling, sociala skiften och ekonomiska svängningar utmanar våra samhällen, företag och vardagsliv. I denna verklighet blir resiliens inte bara en förmåga att stå emot och återhämta sig efter en kris, det blir också en drivkraft för kreativitet och innovation.

Vad är resiliens?

Resiliens handlar om ett systems, oavsett om det är ett ekosystem, en organisation eller ett samhälle, förmåga att hantera förändringar och störningar utan att tappa sin funktion, och att anpassa sig eller transformeras vid behov. Det handlar inte om att vara rigid, utan om att vara flexibel och förberedd, samtidigt som man bygger in kapacitet att lära, anpassa och förnya sig.

Resiliens är alltså inte bara något vi behöver i kris, det är en aktiv strategi för att forma framtiden. Genom att förstå vad som skapar resiliens kan vi också forma hållbara lösningar som inte bara fungerar i dag, utan även imorgon.

Resiliens som drivkraft för innovation

Innovation föds ofta i motstånd. När vi ställs inför störningar och begränsningar tvingas vi tänka nytt och det är här resiliens visar sin kreativa kraft.

Tänk på hur samhällen anpassade sig under pandemin: distansarbete, digital undervisning, lokala leveranskedjor och nya sociala former växte fram ur behovet att hantera störningar. Eller ta exemplet med urban gardening, en kreativ lösning som vuxit fram ur utmaningen med matförsörjning i täta stadsmiljöer. Även solenergi och decentraliserade energisystem är innovationer som drivs av behovet att öka resiliens mot störningar i elförsörjningen.

Innovation som svar på resiliensutmaningar är ofta mer inkluderande, lokalt anpassad och långsiktigt hållbar för den måste fungera även när förutsättningarna förändras.

De sju principerna för resiliens och vad de betyder för innovation

För att förstå hur vi kan bygga resiliens och därigenom öppna för nya lösningar finns sju grundläggande principer (källa: Stockholm resilience center). De utgår från forskning om hur naturresurser förvaltas på hållbara sätt världen över, och går att tillämpa i allt från stadsplanering till företagsutveckling.

1. Sprid risker – skapa och tillåt mångfald

Mångfald, både biologisk och social, minskar sårbarheten. I ett system med variation i funktion och perspektiv finns större möjlighet att någon del klarar förändringen och kan bära vidare. Överlapp och redundans, t.ex. flera värmesystem i ett hus, gör att vi står bättre rustade vid störningar. Inom innovation ger mångfald fler idéer, perspektiv och lösningsvägar.

2. Tätt eller glest – vad är bäst beror på

Systemets kopplingar avgör hur snabbt både problem och lösningar sprider sig. För täta system kan sprida smitta eller fel snabbt, medan för glesa system gör att vi missar information och hjälp. Innovationsprocesser behöver hitta rätt balans, tillräcklig kontakt för samarbete, men också robusthet mot störningar.

3. Upptäck långsamma förändringar – plötslig effekt

Vi tenderar att förbise gradvisa förändringar tills de blir akuta. Som långsamt försämrade jordar eller ökande plastföroreningar. Genom att lyssna på svaga signaler och återkoppling tidigare i processen, kan vi agera före krisen. Innovation behöver därför ske i takt med omvärldens utveckling och ibland före.

4. Experimentera för att förstå komplexa samband – att vänta sig det oväntade

System är komplexa och påverkas av oväntade faktorer. Istället för att försöka kontrollera allt behöver vi bygga för resiliens genom experiment, anpassningsförmåga och lärande. Pop-up-parker, bilfria dagar eller tillfälliga digitala tjänster är exempel på innovationer som ger utrymme att testa, justera och växa organiskt.

5. Uppmuntra innovation & livslångt lärande

Innovation är inte en enskild händelse utan en ständig process. Organisationer som främjar lärande, reflektion och tvärvetenskaplig samverkan har större chans att utveckla lösningar som fungerar i olika framtider. Hackathons, prototyptester och delande av misslyckanden är viktiga verktyg för att stärka innovationskapaciteten.

6. Bredda deltagandet – ta med alla som berörs

Genom att inkludera olika grupper, särskilt i tidiga skeden, får vi bättre förankring, fler perspektiv och högre träffsäkerhet i lösningarna. Användardriven innovation bygger på detta, och det är centralt även för resiliens. Det handlar inte bara om rättvisa, utan om klokhet: fler ser mer.

7. Delegera besluten – flexibilitet att agera

Resiliens kräver att beslut kan tas snabbt där kunskapen finns, men också att det finns samverkan mellan nivåer. Organisationer som låter ansvar och mandat finnas nära problemet, men samtidigt stöttar samordning, har bättre förutsättningar att hantera komplexa utmaningar. Som när lokala föreningar, kommun och stat samarbetar för att skydda naturmiljöer och samtidigt skapar innovation.

Resiliens och självorganiserade system – två sidor av samma mynt?

Det finns tydliga kopplingar mellan resiliens och självorganiserade system, men också viktiga skillnader. Självorganisering handlar om hur ordning och struktur uppstår utan central styrning, genom interaktioner mellan delarna i ett system. Fågelflockar som flyger i formation, myrsamhällen, marknadsdynamik, eller öppna källkodsprojekt är klassiska exempel.

Likheter:

Decentralisering: Båda begreppen bygger på att lösningar ofta finns närmare problemet och inte alltid högst upp i hierarkin.
Anpassningsförmåga: Självorganiserade system har en inbyggd flexibilitet som gör dem bra på att svara på förändringar, precis som resilienta system.
Mångfald och redundans: Flera olika aktörer/lösningar parallellt gör att systemet både är mer robust och mer innovativt.
Lärande: Självorganiserade system förändras genom lokala erfarenheter och återkoppling, precis som resilienta system gör.

Skillnader:

Resiliens är ett mål – självorganisering är en process.
Resiliens fokuserar på resultatet: att systemet fungerar även vid stress. Självorganisering beskriver hur det sker, genom lokal dynamik snarare än central kontroll.
Resiliens kräver ibland styrning.
För att ett system ska bli resilient kan det behövas strukturer som understödjer självorganisering, som policyer, regler eller resurser som skapar rätt förutsättningar.
Självorganisering kan bli destruktiv.
Ett system som självorganiserar utan återkoppling eller mångfald kan låsa fast sig i negativa mönster. Resiliens innebär att det finns mekanismer för att undvika sådana återvändsgränder.

När självorganisering sker i en miljö som stödjer lärande, variation och återkoppling, då kan det bli en kraftfull motor för resiliens och innovation. Det är då vi ser det bästa av båda världar: lösningar som växer organiskt, men ändå är stabila och hållbara

Resiliens i praktiken – en metod för innovationsarbete

Att arbeta med resiliens innebär att aktivt söka förstå och påverka de förhållanden som gör system robusta och anpassningsbara.

Metod för att arbeta med 7 resiliensprinciper för framtidssyn

Diskutera följande frågor i grupp:

1. SPRID RISKER

Hur kan vi designa för mångfald, inte bara motståndskraft?
Vad händer om en del av systemet fallerar? Har vi alternativ?
Finns det överlapp i funktioner, perspektiv eller resurser?
Är våra lösningar tillräckligt olika för att möta olika framtider?

2. TÄTT ELLER GLEST

Vilka kopplingar bör vi skapa, bevara eller släppa?
Är vi för sammankopplade, eller för isolerade?
Hur påverkar våra nätverk vår förmåga att hantera störningar?
Vilken information eller relation saknar vi idag?

3. LÅNGSAMMA FÖRÄNDRINGAR

Vilka gradvisa förändringar är vi blinda för?
Vad håller på att förändras utan att vi märker det?
Vilken ”ketchupflaska” skakar vi just nu utan insyn?
Hur kan vi skapa bättre återkoppling på våra handlingar?

4. KOMPLEXA SAMBAND

Vad händer om vi släpper behovet av kontroll?
Hur bygger vi system som tål det oväntade?
Var kan vi tillåta ”trygga experiment” och misslyckanden?
Hur kan mindre störningar förebygga större kriser?

5. INNOVATION & LÄRANDE

Hur tränar vi vår kreativa förmåga över tid?
Hur ser vi till att lära, inte bara agera?
När senast provade vi något helt nytt?
Vad lär vi oss av våra misstag, och hur fångar vi det lärandet?

6. BREDDA DELTAGANDET

Vem saknas i rummet, och varför?
Vem påverkas av våra beslut men får inte vara med?
Vilken dold kunskap kan ge oss nya lösningar?
Hur bygger vi gemensam förståelse och förtroende?

7. BESLUT PÅ RÄTT NIVÅ

Var finns kunskapen och var fattas besluten?
Hur kan vi öka flexibiliteten genom lokal anpassning?
Vilka möjligheter öppnas om fler får fatta egna beslut?
Vad kan vi decentralisera utan att tappa riktning?

Resiliens innebär lösningar för en framtid vi ännu inte kan förutse. Det är inte bara en överlevnadsstrategi, det är en källa till djupgående, hållbar och mänsklig innovation.