Vi lever i en värld styrd av regler. Stopptecken, skolplaner, arbetsordningar, anställningsvillkor, sociala koder, tystnadskultur. Vissa regler är nödvändiga – de skyddar oss från skada, ger stabilitet, skapar trygghet. Men många andra regler är… mer av en gammal vana. Något vi bara följer för att vi inte orkar tänka om.
Och just där – i glipan mellan regel och verklighet – börjar kreativiteten viska: ”Tänk om det inte behöver vara så här?”
Etiken först, alltid
Att bryta regler får aldrig vara ett självändamål. Det finns en gräns – och den går vid skada. En kreativ handling som sätter någon annan i fara eller kränker deras värdighet är inte kreativ, det är ansvarslöst. Men att utmana det bekväma, det slentrianmässiga, det meningslösa och andras skadliga regler – det kan vara både befriande och nödvändigt.
Naturlagar vs. Människolagar
Gravitationen är en naturlag. Du kan inte lagstifta bort den. Du kan upphäva den tillfälligt – med jetmotorer, lyftkraft eller motvikt – men den finns kvar, orubblig.
Men vad händer när vi skapar mänskliga regler och system som står i konflikt med naturens logik?
Ta till exempel lagar som tillåter överfiske trots kollapsande fiskbestånd. Skogslagstiftning som uppmuntrar monokulturer i ekologiskt känsliga områden. Jordbrukssubventioner som driver på utarmning av jorden. De kan vara lagliga – men de går emot biologiska och fysiska gränser. De är dömda att bryta samman.
Förr eller senare säger naturen ifrån. Då är det inte längre en fråga om vi ifrågasätter lagarna, utan hur snabbt vi vågar göra det.
Att provocera med humor
Ibland behöver vi inte bara tänka utanför boxen, utan skratta åt att boxen ens finns. En gång deltog jag i en pooltävling på en semesterort. Tävlingen gick ut på att två lag stod på varsin sida av poolen, och när en boll kastades i mitten, vann det lag vars spelare först nådde den.
I finalen fick jag en idé.
När bollen kastades, simmade jag inte. Jag hoppade upp på poolkanten, sprang (betydligt snabbare än att simma) till mitten av poolen och dök i vid bollen. Jag vann – med marginal. Överlägset.
Men vi blev diskade. Det bedömdes som fusk. Jag påpekade att det inte fanns någon uttalad regel som förbjöd det – det var ju ett kreativt grepp! Men nej. På semesterorten kunde man inte ta in det. Det var för oväntat. De såg inte det roliga i det, eftersom ledarna inte kunde tänka nytt, där och då.
Och visst – jag bröt mot förväntningarna, mot normen, mot det underförstådda. Men inte mot någon uttalad regel.
Det är där många av våra regler lever – i det osynliga.
Regler är ofta designade för förutsägbarhet.
Kreativitet frodas i det oförutsägbara.
Det är därför den så ofta krockar med det förutsägbara.
Det som kan uppstå är ilka, frustration, hänvisning till fusk eller lika ofta skratt. Skratt för att det osynliga synliggörs.
Så, vad kan vi göra?
Vi kan börja med att ställa frågor. För det är så kreativitet föds.
Inte i svaren – utan i de rätta frågorna.
- Vilka osynliga regler följer du – utan att ens veta om det?
- Vilka strukturer finns i din vardag som ingen längre ifrågasätter?
- Vilka naturlagar har vi förträngt när vi utformar våra system?
- Vad skulle hända om du inte gjorde som du alltid gjort?
- Och vilken ”pool” kan du springa runt, när alla andra kämpar med vanliga metoder?
Kreativitet är inte att bryta mot allt.
Men det är att veta vilka regler som behöver brytas – och varför.
Vilka osynliga regler följer du just nu – och vad skulle hända om du utmanade dem?
