Många människor frågar sig själva om de verkligen är kreativa. Ibland dyker den känslan upp på jobbet, när idéerna inte riktigt vill infinna sig. Andra gånger kan man känna sig full av inspiration och skaparkraft i ett helt annat sammanhang, som matlagning, odling eller inom en ideell förening.
Det som ofta förklarar den här variationen är inte din personlighet i sig, utan snarare graden av öppenhet och nyfikenhet i just den situationen, och om du upplever tillräckligt med trygghet, tillit och inspiration för att vilja utforska.
Personlighet och kreativitet
Forskningen visar att det inte finns en enda ”kreativ personlighetstyp”. Det finns snarare vissa drag i personligheten som är mer kopplade till kreativitet än andra, där ”öppenhet för nya upplevelser” är det tydligaste. Detta drag, som bland annat mäts i femfaktormodellen (även kallad Big Five), handlar om hur nyfiken man är på det okända, hur fantasifullt man tänker och hur gärna man testar nya saker.
Men även personer med låg öppenhet kan vara kreativa, bara på ett annat sätt. En analytisk, noggrann person kanske inte slänger ur sig tio galna idéer på fem minuter, men kan mycket väl komma på en djupgående förbättring som löser ett verkligt problem på ett briljant sätt. Kreativitet kan vara snabbt och fritt, eller långsamt och metodiskt.
Tanke-hopp och steg-för-steg-logik
En av de mer konkreta skillnaderna mellan olika sätt att vara kreativ på handlar om vårt förhållande till ”tanke-hopp”. Vissa människor trivs bäst när en tanke logiskt leder till nästa. De vill ha ett resonemang som går att följa, ett tydligt flöde och sammanhang. Andra tycker om att hoppa fritt mellan associationer. En tanke om en hammare kan på några sekunder leda till månen, en blomma eller ett minne från barndomen.
Problemet uppstår inte i att vi är olika, utan i hur vi samarbetar. Den person som gillar fria tankehopp kan känna sig trängd i en miljö som kräver logiska resonemang. Den som föredrar struktur kan känna sig utanför när diskussionerna plötsligt studsar mellan ämnen utan riktning. I båda fallen riskerar människor att tro att de själva inte är kreativa, när det i själva verket handlar om att sättet kreativiteten uttrycks på är olika och kanske inte får utrymme i just den miljön.
Samarbete som nyckel till kreativitet
Om vi vill skapa kreativa team, kreativa samtal och kreativa resultat, behöver vi börja med att acceptera att människor tänker olika. Den ena är inte bättre än den andra. Tvärtom – när dessa olikheter får samspela på ett tryggt sätt uppstår nyanser och idéer som ingen av personerna hade kunnat skapa på egen hand.
Nyfikenhet på hur andra tänker, tillit till att olika perspektiv kan leda till nya lösningar, och acceptans av olika uttryckssätt för kreativitet är tre grundbultar i varje kreativ miljö. I slutändan är det kanske inte en fråga om din personlighet alls, utan om du får vara med i ett samtal där både din och andras kreativitet har utrymme.
Personlig kreativitet byggs med träning
Den egna kreativiteten är inte heller beroende av vilken personlighet du har, utan av att du faktiskt börjar använda den. Kreativitet är en muskel, inte ett medfött tillstånd. Det finns metoder, tekniker och arbetssätt som hjälper dig att komma igång. Du behöver inte ”vara kreativ” för att använda en kreativ metod. Men när du väl börjat använda dem kommer du snart märka att du är det ändå.
Att lära sig kreativa metoder är ett sätt att ta sig förbi personlig osäkerhet. Istället för att fråga sig ”är jag en kreativ person?” blir frågan snarare ”hur kan jag göra för att börja skapa idéer?”. Med rätt metod i rätt sammanhang och med rätt sorts människor omkring dig, kommer du snart hitta din egen väg till kreativitet, oavsett om du föredrar steg-för-steg eller fria tankehopp.
