Vi lever i en tid där yttre stimuli är ständigt närvarande. Telefonen vibrerar, nyheterna rullar, innehåll flödar i strid ström genom skärmarna. Det är lätt att tro att detta myller av information gör oss mer informerade, mer kreativa, mer uppdaterade. Men när tillgången till intryck aldrig stannar upp, riskerar vi att förlora kontakten med vår egen inre drivkraft. Och det är just den inre motivationen som är kärnan i kreativitet, inte informationsmängden i sig.
För att kreativitet ska uppstå krävs ett tillstånd där sinnet får arbeta ostört, utan ständig reaktivitet på externa impulser. Inre motivation föds i stillhet. Det är först när vi ger oss själva tid att tänka, på riktigt tänka, som vi kan börja forma egna idéer, och därigenom också använda yttre stimuli som triggers för nya perspektiv. Utan denna förberedande reflektion förlorar yttre impulser sin kreativa potential och förvandlas istället till belastning. Sinnet blir trött, inte av att tänka, utan av att aldrig hinna tänka klart.
När stora delar av befolkningen konstant befinner sig i detta tillstånd av mental utmattning får det konsekvenser långt utanför det individuella. Vi ser ett växande samhällsproblem där människor har allt svårare att bearbeta nyheter, delta i nyanserade samtal eller forma egna reflekterade ståndpunkter. Reaktionerna blir ytliga, känslostyrda och fragmentariska. Samhällen där många individer förlorar förmågan till eftertänksam respons tappar också sin kollektiva förmåga till konstruktiv förändring.
Amabiles komponentmodell i kontext
Teresa Amabile, professor vid Harvard Business School, har formulerat en inflytelserik modell för kreativitet där tre komponenter samverkar: domänspecifik kunskap, kreativa färdigheter och inre motivation. Kunskapen är den råvara vi bearbetar. De kreativa färdigheterna handlar om vår förmåga att tänka nytt och se samband. Men det är den inre motivationen, viljan att engagera sig för sakens egen skull, som fungerar som bränsle för processen.
När vi ständigt drivs av yttre belöningar eller distraheras av andras stimuli, försvagas denna inre motivation. Vi tappar kontakt med varför vi gör något, vi slutar utforska. Resultatet blir ofta en ytlig kreativitet, där idéer produceras för att passa in, snarare än för att säga något verkligt. För att Amabiles modell ska kunna verka i sin fulla kraft behöver vi odla det inre drivet. Något som bara kan ske i tystnad och närvaro.
Vygotskijs teori om fantasi och det öppna sinnet
Lev Vygotskij, en av 1900-talets viktigaste utvecklingspsykologer, menade att fantasin bygger på verkliga erfarenheter. Vi kan inte fantisera fritt utan att ha byggstenar att arbeta med, och dessa byggstenar består av kunskap och upplevelser. Men det är inte nog att ha kunskapen, den måste också förvandlas till erfarenhet. Det sker bara när sinnet är öppet.
Att lära sig något för att det står i en bok eller sägs i en podd är inte detsamma som att göra det till sin egen erfarenhet. För att det ska ske måste vi bearbeta det vi hört, se det i relation till det vi redan vet, tänka vidare på det. Fantasi och kreativitet är alltså inte flykt från verkligheten, de är bearbetning av den. Därför kräver kreativ fantasi ett aktivt och tillgängligt sinne. Om sinnet ständigt är upptaget av nästa impuls, nästa uppdatering, nästa skärm, då stängs detta bearbetande rum ned.
Hur vi kan skydda vår inre kreativitet
Vi behöver nya rutiner och prioriteringar för att återvända till det tillstånd där kreativitet faktiskt kan uppstå. Det handlar inte om att helt stänga ute det yttre, utan om att skapa ordning i hur och när vi tar in information. Här är några avgörande steg:
- Avsätt tid varje dag utan yttre stimuli. Inget ljud, ingen skärm, inga samtal, bara tankar.
- Lär dig känna igen när sinnet är trött, och ge det återhämtning före du ger det mer information.
- Använd yttre stimuli först efter en inre reflektion. Fråga dig själv vad du tänker innan du läser vad andra tänker.
Kreativitet är inte ett privilegium för några få, utan en möjlighet som finns i alla människor! Men den kräver tillgång till ett outtröttat, öppet sinne!
Genom att värna vår inre motivation, och skydda våra tankars tystnad, skapar vi inte bara bättre idéer. Vi bygger ett mer motståndskraftigt och reflekterande samhälle. Vi bygger kapacitet för framtida innovationer.
