Vi vill ofta vara mer kreativa. Vi vet att kreativitet behövs för att utveckla nya produkter, förbättra organisationer och lösa samhällsproblem. Vi förstår också intuitivt att kreativitet är något vi kan träna upp, precis som styrka eller kondition. Men trots den insikten är det förvånansvärt få som regelbundet använder kreativa metoder, avsätter tid för reflektion eller låter sina tankar utvecklas i lugn och ro.
Det finns flera skäl till det, men ett centralt hinder är att kreativa verktyg ofta upplevs som för enkla för att kunna hantera svåra frågor.
Triviala metoder = djupa resultat
Många kreativitetsmetoder är så grundläggande att de nästan känns banala. Vi har hört talas om brainstorming, mind mapping, slumpord, skissande. Vi vet att de finns, men vi tror inte riktigt på att de kan leda till nya lösningar på komplexa problem. I själva verket är det just deras enkelhet som gör dem kraftfulla. När de används rätt öppnar de upp tänkandet, tvingar oss att bryta mönster och ser till att vi inte fastnar i förutsägbara lösningar.
Metoder som slumpord, där ett slumpmässigt valt ord kopplas till problemet man försöker lösa, kan kännas löjligt enkelt. Men det fungerar. Ett team som utvecklar en ny digital banktjänst kanske får ordet “hammare” som slumpord. Det låter orelaterat, men leder till diskussioner om robusthet, kraft och verktyg. Det kan i sin tur väcka tankar om att skapa ett system där användaren själv kan bygga ihop sin digitala bank, vilket blir ett mer flexibelt erbjudande.
Ett annat exempel är PMI-metoden (Plus, Minus, Intressant), där en idé inte bara analyseras i termer av för- och nackdelar, utan också vad som är oväntat, nyfiket eller potentiellt användbart i en mer öppen betydelse. Det gör att idéer inte avfärdas för snabbt och att fler möjligheter utforskas.
Prokrastineringens produktiva roll
Ett ofta underskattat verktyg i den kreativa processen är själva fördröjningen. Prokrastinering ses vanligtvis som något negativt. Ett hinder för handling. Men i en kreativ kontext kan det fylla en viktig funktion. När vi inte rusar fram till en lösning utan håller problemet öppet över tid, ges vårt undermedvetna möjlighet att arbeta med det i bakgrunden. Denna så kallade inkubationsfas är inom kreativ forskning. Många gånger kommer de bästa idéerna inte när vi aktivt försöker lösa problemet, utan när vi släpper det en stund.
Att tillåta sig själv att vänta, att gå en promenad, att skriva fritt, att låta idéer gro. Det är inte slöhet, det är strategi. Att alltid fatta snabba beslut gör oss effektiva, men inte nödvändigtvis kloka.
Exempel på olika typer av problemlösning
Problem: En kommun behöver öka valdeltagandet bland unga i lokala val.
Standardlösning: Skapa en kampanj i sociala medier som informerar om vikten av att rösta.
Kreativ lösning (genom slumpord och PMI): Genom att använda slumpordet ”festival” uppkommer idén att skapa ett fysiskt evenemang för unga, en ”demokratifestival” med musik, samtal och möjligheten att förtidsrösta. PMI-analysen visar att även om det är dyrt (Minus), så har det potential att skapa engagemang (Plus), det är unikt och därmed Intressant.
Att göra kreativiteten till en vana
För att faktiskt bli mer kreativa krävs träning. Här är några konkreta sätt att börja:
- Använd slumpord: Ta ett ord ur en bok eller generera ett digitalt och koppla det till ditt problem.
- Använd PMI-metoden när du utvärderar idéer så du inte avfärdar det okända för snabbt.
- Skapa plats för inkubation: gå på promenader, skriv morgonsidor eller avsätt pauser där du låter idéer vila.
- Öva mindfulness för att bli bättre på att stanna i frågan och inte rusa till svar.
Exempel i olika kontexter
Produktutveckling: Ett företag som utvecklar en ny cykelbroms testar idéer genom att låta ingenjörerna använda PMI-metoden istället för bara teknisk utvärdering. En “dum” idé om att använda magnetism blir “intressant”.
Organisationsutveckling: En organisation som vill öka samarbete använder Cafémetoden. Istället för traditionella möten skapas effektiva samtalsgrupper som byter deltagare, vilket leder till att nya kopplingar uppstår.
Samhällsutveckling: En stad med problematisk segregation använder slumpord och medborgardialog för att hitta oväntade åtgärder. Ordet “spade” leder till initiativet “gemensamma odlingsplatser” där människor från olika områden samarbetar.
Att vara kreativ kräver inte någon avancerad slags genombrottsinsikt, det kräver övning och struktur. Problemet är inte brist på metoder, utan oviljan att använda dem. Vi måste lära oss att ta metoderna på allvar, även om de är enkla. Vi måste ge oss själva utrymme att tänka, pausa, prokrastinera produktivt. Och vi måste förstå att kreativitet inte är ett tillstånd vi hamnar i, utan ett förhållningssätt vi kan träna. Något vi kan träna varje dag.
