Det är något märkligt som händer så fort människor samlas i ett mötesrum. Språket förändras. Orden blir längre, meningarna mer komplexa och innehållet… ja, innehållet försvinner någonstans på vägen. Plötsligt pratar vi om strategiska initiativ, synergier, transformationer och ramverk. Alla nickar. Ingen förstår. Och ingen vågar riktigt erkänna det.
Det mest fascinerande är att alla tror att det är så här det ska vara. Som att otydlighet är ett tecken på intelligens. Som att komplexitet i språket speglar komplexitet i tanken. När det ofta är tvärtom.
Men låt oss vara ärliga. Om du inte kan förklara vad du gör så att någon utanför rummet förstår det, då finns det en ganska stor risk att du inte riktigt vet själv.
Och det är här vi behöver två roller som nästan aldrig finns, men som skulle förändra allt.
Nytto-tolken är personen som ställer den obekväma frågan
Tänk dig att varje möte hade en person vars enda uppgift var att översätta allt som sägs till nytta. Inte intern nytta. Inte processnytta. Utan faktisk nytta för någon utanför rummet.
Någon säger att vi behöver utveckla en ny intern plattform för att effektivisera våra flöden. Nytto-tolken lutar sig fram och frågar vem som får det bättre av detta och hur.
Plötsligt blir det tyst.
För det visar sig att många resonemang inte riktigt håller när de testas mot verkligheten. De håller internt. De låter bra. De känns viktiga. Men de saknar en tydlig koppling till varför de finns.
Och här kommer det obekväma. Många organisationer har blivit väldigt bra på att skapa arbete som rättfärdigar sig självt. Som en sorts självförsörjande maskin där aktiviteter föder fler aktiviteter.
Nytto-tolken bryter det mönstret. Inte genom att vara negativ, utan genom att vara konkret.
Vi riktar oss inåt och kallar det strategi
Det är lätt att förstå varför detta händer. Att rikta sig inåt är tryggt. Där finns inga kunder som ifrågasätter. Inga externa krav som stör. Bara kollegor som också försöker få vardagen att gå ihop.
Så vi bygger processer, system och initiativ som fungerar utmärkt i den interna logiken. Problemet är bara att ingen organisation existerar i ett vakuum.
Det spelar ingen roll hur effektiv din interna struktur är om den inte skapar värde utanför sig själv.
Det är lite som att bli extremt bra på att organisera sitt kök men glömma att laga mat som någon vill äta.
När allt låter viktigt blir inget viktigt
En annan bieffekt av att sakna nytto-perspektiv är att allt börjar låta lika viktigt. Alla initiativ har sina argument. Alla projekt har sina presentationer. Alla idéer har sina förespråkare.
Men om allt är viktigt, då är inget viktigt.
Nytto-tolken fungerar här som en sorts filter. Inte genom att säga nej, utan genom att ställa frågan varför tillräckligt många gånger för att skilja det som är verkligt värdefullt från det som bara känns så.
Och det är inte alltid bekvämt. Men det är ofta nödvändigt.
Metafor-tolken är personen som gör det obegripliga begripligt
Om nytto-tolken handlar om varför, så handlar metafor-tolken om hur vi förstår.
För låt oss vara ärliga igen. Många av de saker vi gör i organisationer är onödigt svåra att ta till sig. Inte för att de måste vara det, utan för att vi gör dem det.
Vi bygger komplexa resonemang som kräver att man redan är insatt för att förstå. Och sedan undrar vi varför det är svårt att få med sig människor.
Metafor-tolken gör något radikalt. Hen försöker förklara allt som om det vore för ett barn.
Inte för att förenkla bort det viktiga, utan för att skala bort det onödiga.
Om du inte kan förklara det, kanske du inte förstår det
Ta en avancerad AI-lösning. Den kan beskrivas i tekniska termer som får de flesta att tappa fokus efter två meningar. Eller så kan den beskrivas som en radiostyrd bil som lär sig köra bättre varje gång den kraschar.
Plötsligt händer något. Det blir begripligt. Inte exakt, men tillräckligt.
Eller en organisationsförändring. Den kan beskrivas i termer av struktur, ansvar och governance. Eller så kan den beskrivas som en familj där roller förändras när barnen växer upp och där alla behöver förstå vem som gör vad för att vardagen ska fungera.
Metaforer är inte bara pedagogiska verktyg. De är broar mellan det vi vet och det vi inte riktigt förstår än.
Naturen fattar ofta det vi krånglar till
Det mesta vi försöker göra i organisationer har redan motsvarigheter i naturen. Samarbete, anpassning, konkurrens, balans.
Ett ekosystem fungerar inte för att någon har designat en perfekt plan. Det fungerar för att det finns relationer, feedback och en förmåga att anpassa sig.
Ändå försöker vi ofta skapa system som är så kontrollerade att de knappt klarar av förändring.
Metafor-tolken skulle påminna oss om det uppenbara. Att det vi försöker bygga kanske inte behöver vara så komplicerat som vi gör det.
När goda intentioner leder fel
Det är viktigt att säga att detta inte handlar om att människor vill krångla till saker. Tvärtom. De flesta försöker göra rätt.
Man vill vara noggrann. Man vill ta hänsyn till komplexitet. Man vill inte förenkla bort viktiga aspekter.
Men någonstans längs vägen blir det så komplext att det slutar vara användbart.
Det är som att bygga en karta som är så detaljerad att den blir lika stor som verkligheten. Den blir korrekt, men helt värdelös.
Kreativitet behöver både riktning och begriplighet
Kreativitet i organisationer handlar inte bara om att få fram idéer. Det handlar om att idéer ska kunna förstås, utvecklas och genomföras.
Utan nytta blir idéer irrelevanta. Utan begriplighet blir de oanvändbara.
Det är därför nytto-tolken och metafor-tolken egentligen är två sidor av samma mynt. Den ena säkerställer att vi gör rätt saker. Den andra att vi gör dem på ett sätt som går att ta till sig.
Tillsammans skapar de en riktning som både är meningsfull och möjlig att följa.
Obekväm för allas bästa
Det kanske mest provocerande i allt detta är att rollerna inte kräver nya titlar, nya avdelningar eller nya processer.
De kräver bara att någon vågar ställa frågan vad detta egentligen leder till och att någon annan vågar säga kan du förklara det där så att en tioåring förstår.
Och om ingen kan svara på de frågorna, då är problemet kanske inte kommunikationen.
Då är problemet själva innehållet.
Så nästa gång du sitter i ett möte där allt låter viktigt och avancerat kan du testa något enkelt.
Fråga vad nyttan är.
Och om svaret inte går att förklara med en enkel liknelse, kanske det är dags att börja om.
