Hur vi startar en kreativ process har en avgörande inverkan på hur resultatet blir. Om vi börjar försiktigt, med krav på “realistiska” lösningar, så begränsar vi oss tidigt och riskerar att fastna i det vi redan känner till. Börjar vi däremot med att verkligen ta ut svängarna, sätta en standard för fantasi och inspiration, så öppnar vi dörrar till helt nya tankebanor.
Justin Berg visar i skriften How the beginning shapes the end in development of creative work att inledningen i en process inte bara formar de första idéerna, utan hela vägen fram till slutresultatet.
Processledarens ansvar
En skicklig processledare vet att de första minuterna i en workshop är avgörande. De fungerar som startskottet i ett lopp. Om starten sker långsamt och utan energi, då blir hela loppet därefter. Genom att inleda med inspiration, provocerande frågor och modiga exempel sätter man ribban för vad som är tillåtet och förväntat. Om ledaren öppnar upp för högt i tak blir det enklare för alla deltagare att våga bidra med idéer som först kan kännas tokiga men som senare visar sig vara guld värda.
När färdiga idéer ligger i vägen
Det finns dock ett hinder som många missar. Deltagare kan ofta ha funderat innan och kommit med färdiga idéer som de själva tycker är bäst. Dessa idéer riskerar att bli som stora stenar mitt i floden. De blockerar flödet av nya tankar eftersom personen i fråga, medvetet eller omedvetet, försöker styra samtalet tillbaka till sin idé gång på gång. Den bästa lösningen är att låta alla få “tanka av” de färdiga idéerna i början, så de inte ligger i vägen senare. När idéerna är ute på bordet kan man ge dem feedback, parkera dem och sedan starta om processen med ny energi och fokus på att tänka bredare och djärvare.
Att starta om kreativiteten
Kreativitet är sällan en linjär resa. Ibland behöver man trycka på reset-knappen flera gånger för att hjärnan inte ska fastna på samma spår. Det kan ske genom att ställa olika typer av frågor i olika steg. Först kan man ha en vild frågeställning som driver iväg tankarna långt bort, som “Vad skulle vi skapa om vi hade obegränsade resurser?”. Sedan kan man byta till en tvärtom-vinkel: “Hur skulle en konkurrent försöka lösa det här på ett sätt som skulle göra oss irrelevanta?”. Slutligen kan man lugna ner kreativiteten och be om idéer som faktiskt skulle kunna realiseras nästa år. På så sätt får man både bredd och fokus.
Att inte sortera bort det nydanande
Vi människor tenderar att snabbt sortera bort idéer som känns för radikala. Det är ett sätt att skydda oss från risk, men i kreativa processer blir det ett problem. Många av de mest nydanande innovationerna började som orealistiska fantasier. Därför är det klokt att ha kriterier som värderar idéer efter hur nydanande de är, inte hur “bra” eller “realistiska” de känns direkt. Det realistiska arbetet kommer senare, i förädlingsfasen. Bättre att först samla in idéer som tänjer gränserna och sedan bygga broar som gör dem möjliga.
Exempel från verkligheten
I en workshop vi ledde med ett industriföretag började man direkt med att lista praktiska förbättringar på en befintlig produkt. Resultatet blev små förändringar i material och design, men inget som på allvar kunde påverka marknaden. När vi sedan startade om processen och inledde med helt andra frågor, som “Hur skulle ni tänka om produkten inte fick finnas i fysisk form överhuvudtaget?”, kom helt nya idéer. En av dessa ledde till utvecklingen av en digital tjänst som senare visade sig bli en av företagets viktigaste satsningar. Skillnaden låg i hur vi startade processen.
Tips för att facilitera kreativa workshops med fokus på nytänkande
- Ge plats för att alla får presentera sina färdiga idéer tidigt så att de inte blockerar processen.
- Starta alltid med inspiration och exempel som visar att allt är möjligt.
- Variera frågeställningar så att deltagarna får tänka från helt olika perspektiv.
- Använd kriterier som premierar nydanande idéer, inte bara realistiska.
- Våga starta om processen flera gånger under en workshop för att frigöra ny energi.
Börja utanför boxen, men inte i en annan box
Att börja utanför boxen handlar inte om att alltid välja det mest extrema, utan om att våga öppna dörren till det oväntade. Att stretcha tankarna ordentligt, snarare än att ändra allt. Först när vi tillåter oss själva att sikta mot stjärnorna har vi chansen att landa någonstans bortom det vi redan tänkt.
