Innovation framställs ofta som en fråga om idéer. Om vi bara får den rätta idén, så kommer framgången. Men sannolikheten att lyckas med innovation handlar mer om mod, resurser och ambition än om enskilda idéer. I själva verket är det just kombinationen av dessa faktorer som avgör vilken typ av resultat vi kan vänta oss.
När mod möter resurser
Vi kan tänka oss en fyrfältare med två axlar. På den ena axeln har vi graden av mod, från feghet till djärvhet. På den andra axeln resurser, från knappa till omfattande. I det nedre vänstra hörnet finner vi det fega och resursfattiga innovationsprojektet. Här blir det små förbättringar, och sannolikheten att lyckas är relativt hög men resultatet blir marginellt.
I det övre högra hörnet ligger det djärva projektet med tillgång till omfattande resurser. Här finns förutsättningar för verklig breakthrough-innovation. Sannolikheten att misslyckas är fortfarande närvarande, men de lyckade satsningarna tenderar att förändra hela spelplanen. Det är i detta fält vi hittar Apollo-programmet, utvecklingen av internet eller vaccingenombrott.
Den farliga mitten
Problemet uppstår i mittenfältet, där ambitionen är hög men modet eller resurserna är halvhjärtade. Här hamnar många företag. De lockas av visionen om breakthrough, men vågar inte satsa fullt ut eller skapar inte de processer som krävs. De skjuter till lite extra resurser men behåller en kontrollerande, defensiv process. Resultatet blir ofta misslyckade satsningar med låg avkastning. Det är just här sannolikheten att lyckas är som allra minst.
Processen som förändrar allt
Det finns dock en variabel som kan flytta sannolikheten i positiv riktning: processen. En feg process dödar även djärva idéer. En modig process kan däremot förvandla även ett resurssnålt projekt till något framgångsrikt. Det handlar inte bara om att bygga projektstyrning, utan om att skapa en kreativ process med höjd för lärande och inspiration. Att inkludera iterationer, tillåta misslyckanden och bygga in moment för reflektion och kunskapsöverföring.
Ett företag som satsar på att utveckla sin process för idéarbete, prototypande och testning ökar sin chans markant. Då blir det möjligt för viljan att tränga igenom även i utmanande förhållanden. Processen blir en katalysator som höjer både modet och förmågan att använda resurser på rätt sätt.
En modell för sannolikhet i innovation
Vi kan tänka oss sannolikheten att lyckas som en funktion av tre faktorer: mod, resurser och process. Om en av dessa tre är låg drar den ner totalen. Ett modigt projekt utan resurser riskerar att brinna upp. Ett resursstarkt projekt utan mod fastnar i incrementalism. En modig och resursrik satsning utan process blir kaotisk. Men när alla tre hänger ihop uppstår något som kan kallas för en innovationssweetspot.
Att våga med eftertanke
Det viktiga är alltså inte att alltid sikta på breakthrough. Det viktiga är att förstå vilken typ av innovation man strävar efter, att vara ärlig om de resurser man faktiskt är beredd att investera och att bygga en process som bär både när det går bra och när det blir tufft. Den största risken är inte att misslyckas, utan att fastna i mitten, med för höga ambitioner men utan den kraft som krävs.
Sannolikheten att lyckas
Sannolikheten att lyckas med innovation är aldrig hundra procent. Men den är inte heller slumpmässig. Mod, resurser och process är nyckelfaktorer som kan vägas och justeras. Det innebär också att misslyckanden ofta inte handlar om idéernas kvalitet, utan om avsaknaden av balans mellan dessa tre. Den organisation som vågar vara modig, sätter tillräckliga resurser bakom sina ambitioner och satsar på en lärande och kreativ process är också den som skapar de innovationer som verkligen gör skillnad.
