Vi hyllar ofta kreativitet. Den hyllas i innovationsstrategier, på konferenser och i annonser för coworkingkontor. Men trots all denna uppskattning av kreativitet är det förvånansvärt lätt att omedvetet slå ihjäl den. En av de mest underskattade mördarna av kreativt klimat är något som sällan nämns i innovationssamtal: maktbeteende.
Makt och kreativitet drar åt olika håll
Makt bygger på kontroll, hierarkier och på att kunna påverka andra utan att själv bli påverkad. Kreativitet däremot kräver öppenhet, lekfullhet, experiment och risktagande. Redan där går de två fenomenen på tvärs. Kreativa processer är beroende av att människor vågar vara osäkra inför varandra. Att säga halvfärdiga saker. Att skratta åt egna misslyckanden. Det är precis det som maktbeteende kväver.
Vanliga maktbeteenden och varför de stoppar kreativiteten
Maktbeteenden kan komma smygande. Det handlar inte alltid om dominanta chefer eller auktoritära ledare. Det kan vara små signaler, subtila uttryck, som får andra att känna att det inte är läge att vara sårbar eller utmana. Några vanliga uttryck är:
- Att alltid få sista ordet
- Att ifrågasätta istället för att lyssna
- Att dominera samtal eller fördela talutrymme snävt
- Att avvisa idéer med ironi, tystnad eller ”realism”
- Att sätta normer för vad som är en bra idé utan att bjuda in andra
Dessa beteenden påverkar inte bara vad som sägs i ett rum, de påverkar vilka som vågar prata överhuvudtaget. När människor känner sig granskade, värderade eller utanför, minskar deras mentala utrymme för associationsförmåga, lek och nytänkande.
Kreativitetens grundbultar
För att kreativitet ska blomstra krävs något helt annat än makt. Det krävs trygghet. Trygghet att göra fel, trygghet att utforska det man inte vet. Kreativa miljöer vilar på:
- Lekfullhet, där det är tillåtet att tänka annorlunda och oväntat
- Samskapande, där idéer formas tillsammans, snarare än som enskilda prestationer
- En kultur där det är ok att misslyckas och där misstag ses som lärande
- Förmågan att associera fritt utan att ständigt bli logiskt granskad
- Ett bemötande som uppmuntrar och bygger på tillit snarare än prestige
När dessa element finns, skapas något fundamentalt mänskligt, vilja att bidra. Det är en vilja som inte går att beordra fram, utan bara att odla fram.
Vad händer i grupper när maktbeteende smyger sig in?
I grupper där man precis börjat bygga tillit kan ett enda maktbeteende få klimatet att stelna. Ett skratt på fel plats, en kritisk fråga för tidigt i processen, en maktdemonstration i form av vem som får sitta var. Allt detta kan få de mer osäkra deltagarna att dra sig tillbaka. Men också i etablerade grupper kan maktbeteende vara skadligt. Där märks det ofta som att en eller två personer tar över och resten blir tysta medspelare.
Särskilt i nya konstellationer är det viktigt att vara medveten om hur subtila maktsignaler påverkar. En felkalibrerad introduktion, ett missat bemötande eller en hierarkisk struktur kan skapa tystnad där det borde uppstå nyfikenhet.
Vad göra när maktbeteende uppstår?
När du märker att maktbeteende påverkar en kreativ grupp, rikta fokus mot vad som återuppbygger trygghet. Det handlar inte om att peka ut individer, utan om att stärka kulturen. Bjud in fler röster, visa uppskattning för det oväntade, betona samskapande snarare än tävlan. Och framför allt, stanna upp och reflektera tillsammans. Vad behövs för att alla ska känna sig trygga nog att bidra?
Det är också viktigt att förstå att den känsla av effektivitet som ibland uppstår i maktstrukturer, när en person tar ledningen och andra följer, är bedräglig. Visst kan det gå snabbt, men det är sällan hållbart. Den verkliga kreativiteten, den som kommer från hela gruppens kollektiva intelligens, tar lite längre tid men är oändligt mycket mer kraftfull.
När ”vi och dom” känns skönt, men leder fel
Maktbeteende skapar ofta en sorts gemenskap. En ”vi och dom”-känsla. Det kan kännas som lojalitet, som fart, som en tydlig riktning. Men det är en falsk samhörighet. Den bygger på exkludering och förr eller senare kommer motsättningarna att explodera eller energin att ebba ut.
Sann samhörighet uppstår när människor får vara sig själva, fullt ut, utan att behöva förställa sig. Det är då man slutar lägga energi på att läsa av maktspelet, på att försvara sig eller hålla uppe en fasad – och istället lägger all energi på att lösa problem, tänka nytt, skapa tillsammans.
Vi underskattar ofta den energi som går åt till att hantera maktbeteenden. Men den är mycket större än vi tror. Genom att skapa miljöer där trygghet, lekfullhet och öppenhet prioriteras framför makt och kontroll frigör vi något mycket större än idéer. Vi frigör alla människors hela kapacitet. Och det är där, i det tillståndet, som verklig kreativitet föds.
