Två ord dyker upp allt oftare i samtal om framtiden. Cirkularitet och resiliens. De används ibland nästan som synonymer. Men de betyder inte samma sak. Samtidigt är de så tätt sammanflätade att man kan se dem som ett slags överlappande venn-diagram där stora delar av vägen mot det ena också leder mot det andra.
För att förstå skillnaden behöver vi börja i det enkla.
Vad är cirkularitet
Cirkularitet betyder i grunden att något cirkulerar. Att flöden inte tar slut på ett linjärt sätt utan återvänder.
I en cirkulär ekonomi cirkulerar material och resurser flera gånger. Produkter designas för att hålla längre, repareras, återanvändas och till slut återvinnas. Avfall designas bort innan tillverkning. Ambitionen är att efterlikna naturens egna system där ingenting egentligen är avfall utan alltid blir näring till något annat.
Målet är långsiktig hållbarhet. Inte över ett år eller en mandatperiod utan över generationer. Helst över hundratals år. Det handlar om att skapa ett ekonomiskt system som fungerar inom planetens gränser och som återskapar naturen snarare än förbrukar naturens kapacitet.
Man kan se det som att gå från en engångsmugg till en kaffetermos som används om och om igen. Eller ännu mer radikalt. Att designa hela kaféet så att inga muggar behöver slängas överhuvudtaget.
Vad är resiliens
Resiliens betyder i sin enklaste form motståndskraft. Förmågan att klara störningar och ändå fortsätta fungera.
Inom ekologi beskriver resiliens hur ett system kan absorbera förändringar utan att kollapsa. Ett skogsekosystem som klarar en brand och återhämtar sig. En våtmark som hanterar översvämningar.
Inom samhällsbyggande handlar resiliens om att skapa system som fungerar även när försörjningskedjor bryts, energipriser förändras eller klimatet skiftar.
Stockholm Resilience Centre beskriver resiliens genom principer som mångfald, modularitet, återkoppling, lokal anpassning och självorganisering. Ett resilient system är inte monolitiskt och centralstyrt. Det har flera noder, flera funktioner och förmåga att lära och anpassa sig.
I praktiken kan resiliens innebära att producera mat lokalt, att ha diversifierade energikällor och att bygga sociala nätverk som fungerar även när externa strukturer sviktar.
Resiliens handlar alltså om trygghet och oberoende i en föränderlig värld.
Där cirkularitet och resiliens möts
Här börjar det bli intressant. För även om cirkularitet och resiliens inte är samma sak, överlappar de kraftigt i hur man når dem.
I en cirkulär ekonomi vill man producera närmare behovet för att undvika överproduktion och långa transporter. Man designar bort avfall och onödiga resursslöserier. Man skapar lokala kretslopp.
Detta ökar samtidigt resiliensen. När produktion sker nära behovet minskar sårbarheten för globala störningar. När resurser cirkulerar lokalt blir man mindre beroende av långa och komplexa försörjningskedjor.
Om en region producerar sin mat, sin energi och sina material i lokala kretslopp är den både mer cirkulär och mer resilient.
Man kan likna det vid en trädgård. En monokultur som är beroende av gödsel och vatten från andra sidan jorden är sårbar. En diversifierad trädgård där näring cirkulerar på plats är både mer hållbar och mer motståndskraftig.
När resiliens driver cirkularitet
Omvänt fungerar det också.
När man strävar efter resiliens bygger man ofta självorganiserande system som kan fungera utan styrning över långa avstånd. Man skapar modularitet. Flera mindre enheter istället för en central jättestruktur.
Detta ligger helt i linje med cirkulär ekonomi där man vill att material och resurser ska cirkulera så nära behovet som möjligt.
Ett lokalt energisystem med solpaneler, batterier och smart styrning är både mer resilient och mer cirkulärt. Ett lokalt reparationsnätverk som förlänger produkters livslängd stärker både resiliens och cirkularitet.
Även om målen kan beskrivas olika är mekanismerna ofta desamma.
Olika mål men överlappande väg
Målen formuleras dock olika.
Cirkulär ekonomi talar om långsiktig hållbarhet. Att designa bort avfall och återskapa naturens balans över mycket lång tid.
Resiliens talar om trygghet och oberoende. Att klara störningar och osäkerhet.
Men vägen dit kräver liknande förändringar. Lokal produktion. Mångfald. Effektiv design. Minskad överproduktion. Självorganisering. Kortare flöden.
Man kan säga att cirkularitet fokuserar på relationen mellan människa och natur över tid. Resiliens fokuserar på relationen mellan system och störningar.
I praktiken bygger båda på att skapa starka lokala ekosystem.
Resiliens som brobegrepp
I vissa sammanhang kan resiliens vara ett mer accepterat begrepp än hållbarhet eller cirkularitet.
Resiliens appellerar till trygghet och säkerhet. Att skydda sig mot kriser. Att minska beroenden. Det kan uppfattas som mindre ideologiskt och mer pragmatiskt.
Cirkularitet kan ibland tolkas som en moralisk ambition att göra gott för planeten. Resiliens kan uppfattas som en strategi för att säkra den egna regionens eller organisationens framtid.
Historiskt har dock de samhällen som haft ett långsiktigt samverkande mindset skapat mest värde både för sig själva och för andra. Samarbete för allas bästa visar sig över tid vara den mest lönsamma strategin även för den enskilde.
Men i omställningen kan resiliens fungera som en viktig pusselbit. Ett sätt att samla fler kring förändring.
Hur en cirkulär tänkare kan närma sig resiliens
En person som arbetat länge med cirkulär ekonomi kan börja ställa frågor om sårbarhet.
Varifrån kommer materialen. Hur många led finns i kedjan. Vad händer om en länk bryts. Kan vi producera mer lokalt. Kan vi skapa modularitet i systemen.
Cirkulärt tänkande kan kompletteras med frågor om redundans och självorganisering. Finns det flera sätt att lösa samma behov. Finns det lokala alternativ.
Det gör den cirkulära modellen mer robust.
Hur en resiliensfokuserad person kan närma sig cirkularitet
Den som fokuserar på resiliens kan i sin tur börja titta på resursflöden.
Om vi ska vara oberoende behöver vi använda resurser effektivt. Kan vi designa bort avfall. Kan vi skapa lokala kretslopp. Kan vi minska beroendet av jungfruliga material.
Resiliens utan cirkularitet riskerar att bli ineffektiv och resursslösande. Cirkularitet utan resiliens riskerar att bli sårbar.
Tillsammans blir de en kraftfull kombination.
Två perspektiv på samma framtid
I slutändan är skillnaden mellan cirkularitet och resiliens mindre viktig än deras samspel.
Cirkularitet handlar om att låta resurser röra sig i kretslopp över lång tid. Resiliens handlar om att låta system stå emot och anpassa sig till förändring.
Båda kräver att vi tänker lokalt, designar smart och samverkar över gränser.
Om man ser det som ett överlappande venn diagram är kanske den viktigaste insikten att det som stärker den ena cirkeln ofta stärker den andra.
Och i en värld som både behöver långsiktig hållbarhet och kortsiktig motståndskraft är det kanske just i överlappet som framtiden byggs.
