Kreativitet uppstår ofta i mötet mellan det som inte verkar höra ihop. Att kunna se sambandet mellan två till synes helt orelaterade saker är en av de mest kraftfulla färdigheterna i mänskligt tänkande.
Denna förmåga kallas bisociation, ett begrepp som myntades av Arthur Koestler i boken The Act of Creation redan 1964. Han menade att verklig kreativitet inte handlar om att tänka ”utanför boxen” utan snarare om att tänka mellan boxar, att kunna växla mellan olika tankevärldar och skapa något nytt i skärningspunkten.
Att bygga broar i hjärnan
Bisociation handlar i grunden om att bygga mentala broar mellan idévärldar som annars inte möts. När vi kopplar ihop två områden som inte verkar ha något med varandra att göra skapas nya associationsbanor i hjärnan. Forskning inom neurovetenskap visar att kreativa processer aktiverar både hjärnans default mode network, som används vid dagdrömmande och fria associationer, och det så kallade executive control network, som används vid logiskt tänkande och beslutsfattande. Kreativitet handlar alltså om att länka samman olika delar av hjärnan som normalt inte samarbetar.
En studie från Harvard (Beaty et al., PNAS, 2018) visade att personer med hög kreativ förmåga hade starkare kopplingar mellan dessa nätverk. Det tyder på att träning i att associera oväntade idéer faktiskt stärker de neurala nätverk som möjliggör kreativt tänkande. Bisociation är alltså inte bara ett lekfullt tankeexperiment, utan en konkret mental träning som formar hjärnans struktur.
Exempel på oväntade kombinationer
Föreställ dig att du ska kombinera en kaffekopp och en drönare. Vid första anblicken har de inget gemensamt, men när du börjar tänka på dem tillsammans uppstår nya möjligheter. Kanske en kaffedrönare som levererar varma drycker till kontorsarbetare utan att de lämnar skrivbordet. Eller en sensorisk mugg som analyserar dryckens temperatur och skickar data via en drönare till ett system som optimerar energiförbrukning i en byggnad.
Eller kombinera en pensel och en satellit. Hur skulle konst och rymdteknologi kunna mötas? Kanske i form av satelliter som målar jorden med ljusdata i realtid, som ett konstnärligt sätt att visualisera klimatförändringar. När vi tillåter oss att tänka i dessa banor börjar hjärnan bygga nya vägar mellan områden som tidigare var separata.
Bisociation som mental träning
Att träna bisociation kan jämföras med att lösa korsord. När du löser ett korsord tränar du språkförmåga, logik och minne. Du växlar mellan olika tänkesätt för att hitta rätt ord och passar samman bokstäver som till en början inte verkar gå ihop. På samma sätt tränar bisociation din förmåga att hitta nya samband. Skillnaden är att korsordet har ett rätt svar, medan bisociation inte har några gränser för vad som kan vara rätt.
Kreativ träning genom bisociation är som att ge hjärnan ett gympass för flexibilitet. Den lär sig att snabbt växla perspektiv, koppla samman idéer på nya sätt och hitta oväntade lösningar. Det är just denna mentala smidighet som gör att vissa människor upplevs som naturligt kreativa. Men i verkligheten är det en träningsfråga.
Bisociation i vardagen
Bisociation behöver inte bara användas inom konst eller innovation. Den kan tillämpas i vardagliga situationer för att hitta nya sätt att lösa problem. Om du till exempel försöker förbättra samarbetet i ett team kan du fråga dig: hur skulle ett jazzband hantera det här? Musiker i ett band kommunicerar ofta intuitivt, improviserar och anpassar sig efter varandra. Överfört till ett kontor kan samma princip leda till mer dynamiska och flexibla arbetsformer.
Eller tänk på hur naturen löser problem. Genom att kombinera observationer från biologi med teknik har vi skapat biomimetiska lösningar som självrengörande ytor inspirerade av lotusblad eller tåliga material inspirerade av spindeltrådar. Dessa är praktiska exempel på bisociation i vetenskapens tjänst.
När slumpen hjälper till
Det kan vara svårt att medvetet skapa helt nya kombinationer eftersom hjärnan naturligt söker ordning och igenkänning. Ett sätt att kringgå detta är att använda slumpen som verktyg. Slå upp två slumpmässiga ord i en bok eller på internet och försök hitta en koppling mellan dem. Denna övning tvingar hjärnan att skapa broar mellan begrepp som inte naturligt hänger ihop, vilket stärker kreativiteten över tid.
Forskning har visat att när vi tvingas skapa mening ur det meningslösa aktiveras hjärnans frontala cortex och hippocampus, områden som är centrala för både kreativt och analytiskt tänkande. Slumpen blir då en katalysator för nya idéer, inte ett hinder.
Att öva på att se det osynliga
I slutändan handlar bisociation om att se det som inte ännu finns. Den som tränar sig i att kombinera oväntade idéer tränar också sin förmåga att föreställa sig framtiden. Många av historiens stora innovationer har uppstått genom just denna typ av kopplingar. James Dyson kombinerade principen från en sågspånsseparator med en dammsugare. Johannes Gutenberg förenade vinpressens teknik med metallgjutning och skapade tryckpressen.
Kreativitet är sällan en blixt från klar himmel. Den är resultatet av många små gnistor som uppstår när olika idéer möts. Bisociation är en metod för att tända dessa gnistor oftare.
Att tänka mellan boxar
När vi pratar om kreativitet säger vi ofta att man ska tänka utanför boxen. Men bisociation lär oss att tänka mellan boxarna. Att röra sig mellan olika världar, mellan det bekanta och det okända, mellan logik och fantasi. Där, i mellanrummet, uppstår den typ av idéer som förändrar sättet vi ser på världen.
Att träna bisociation är därför inte bara en övning i kreativitet. Det är en övning i tänkande. En påminnelse om att vi kan bygga broar mellan allt, bara vi tillåter oss att se kopplingarna som ingen annan ännu ser.
