Vi lever i en värld byggd på antaganden. Vi säger att ett hus står på en tomt, att kartan har norr uppåt och att städer är något som ligger på marken snarare än i naturen. Men vad händer om vi vänder på det? Tänk om många av våra vardagliga uppfattningar bara är just det, vanor, inte sanningar?
Att säga att ”en karta på jorden är lika korrekt om den hålls uppochner” är mer än en kuriositet. Det är en inbjudan att ifrågasätta våra mentala kartor, inte bara geografiska, utan även de vi använder för att orientera oss genom livet, relationer och problem. Lika tankeväckande är tanken att ”det är mer korrekt att säga att ett hus står i naturens globala ekosystem än att säga att det står på en tomt.” Det utmanar idén om mänsklig kontroll och separering från naturen. Kanske står huset inte på något alls. Kanske är det en del av något större, som vi bara glömt att vi tillhör.
Perspektiv är allt – bokstavligen
När vi byter perspektiv, ändrar vi inte bara hur vi ser på saker. Vi ändrar vad vi ser. Det är en kreativ teknik som designers, forskare och barn använder naturligt. Barn, som ännu inte internaliserat samhällets antaganden, ser världen med friare ögon. För dem kan moln vara djur, en pinne en mikrofon, en pöl ett hav. De har inte lika mycket att ”förhålla sig till”, och därför känns deras resonemang ofta friskt, oväntat, och ja, kreativt.
Att odla den sortens perspektivskifte som vuxen är inte bara lekfullt. Det är ett kraftfullt sätt att närma sig utmaningar. Här är ett antal påståenden som, om de får sjunka in, kan skaka om din verklighetsuppfattning tillräckligt mycket för att nya idéer ska kunna ta form:
Tolv tankeväckande konstateranden:
- ”En karta på jorden är lika korrekt om den hålls uppochner.”
Vad har du för ”kartor” i livet som skulle se annorlunda ut uppochner? - ”Det är mer korrekt att säga att ett hus står i naturens globala ekosystem än att säga att det står på en tomt.”
Vad händer om du ser dina projekt eller idéer som delar av ett större system snarare än ägda saker? - ”Tiden är inte något vi rör oss genom – det är något som växer runt oss, som årsringar i ett träd.”
Vad händer med din syn på deadlines eller framtidsmål om du ser dem som något som gror inifrån dig? - ”Du ser aldrig verkligheten som den är, bara ljuset som studsat på den.”
Är dina problem verkliga i sig – eller är de vad du ser när ljuset faller på dem? - ”Ett spegelvänt ansikte är det ansikte du ser mest – inte det världen ser.”
Hur påverkar ditt självporträtt vad du vågar eller inte vågar göra? - ”Städer är inte byggda på marken – de är inslag i biosfären, precis som korallrev.”
Vad händer om du ser din arbetsplats eller ditt företag som ett levande organiskt system? - ”Att andas är att låna syre från växterna och lämna tillbaka koldioxid som valuta.”
Hur skulle du tänka om relationer eller samarbeten om du såg dem som ömsesidiga utbyten snarare än prestationer? - ”Mörker är inte frånvaron av ljus – det är vad världen egentligen ser ut som innan ljuset avslöjar den.”
Vad i ditt liv kanske bara ännu inte belysts? - ”Människor är inte separata från naturen – vi är naturens sätt att observera sig själv.”
Hur skulle det påverka din självbild eller dina prioriteringar att se dig själv som ett uttryck för planeten, snarare än en observatör av den? - ”En bok är inte en samling ord – det är en tanke som fångats i materia och kan återuppstå i ett annat medvetande.”
Vad har du skapat som kanske bär mer liv än du anar? - ”Att vara ’högst upp i ett flygplan’ är egentligen att vara längst från jordens mitt – inte ’över’ något.”
Vilka ”höjder” i ditt liv är bara relativa? - ”Vinden är inte något som rör sig – det är luftens reaktion på tryckförändringar, precis som känslor är sinnesreaktioner på tankar.”
Vad i dig själv är egentligen bara en reaktion, inte en sanning?
Testa att byta perspektiv
För varje påstående ovan: Vad gör det med din syn på världen, och på dig själv, om det är sant? Vilka nya idéer, lösningar eller förhållningssätt kan födas om du tillfälligt släpper taget om det du ”vet”?
Ibland är det först när vi ser världen uppochner som vi förstår hur vi står i den. Och ibland måste vi släppa taget om det vi tror är verkligt för att upptäcka vad som verkligen är möjligt.
