Vi människor är otroligt smarta. Vi har skapat satelliter, självkörande bilar, AI som skriver poesi. Och ändå. När det kommer till att lösa vår största gemensamma kris, då glömmer vi titta på den som redan löst det: Naturen själv.
Idag stod jag vid ett träd. Ett gammalt, skevt, nästan lite lutande träd. Och jag tänkte:
Det där trädet har stått här i 80 år. Det producerar syre, håller koll på vattenflöden, matar svampar, ger fåglar bostad, binder kol, isolerar mark, dämpar buller … och det gör allt detta utan en enda powerpointpresentation.
Så varför försöker vi inte härma det mer?
Biomimetik
Det är här biomimetik kommer in. Ett krångligt ord. Men en enkel idé:
Titta på hur naturen har löst problem, och kopiera det.
Termiter bygger hus som ventilerar sig själva. Valhajar har hud som avvisar bakterier utan kemikalier. Lotusblad rensar sig själva utan att rengöringsmedel behövs. Skogar reglerar sitt mikroklimat, renar sitt eget vatten och producerar inget avfall. Självorganiserande system inte självmaximerande system.
Och här står vi…
Vi bygger byggnader som kräver klimatkontroll dygnet runt.
Vi skapar produkter som inte går att återvinna.
Vi maximerar
Vi kallar det utveckling.
Naturen, en mentor
Kanske är vår största brist inte tekniken i sig. Utan ödmjukhet. Vi har behandlat naturen som en resurs eller en kuliss. Men det är dags att börja se den som en mentor.
Men vi har bråttom nu. Allt fler företag ska bli hållbara. Organisationer trycker på. Alla vill ha ”green solutions”. Men vet du vad som ofta händer? Vi effektiviserar det gamla.
Vi lägger solceller på att driva dåliga idéer. Vi kallar det innovation när det i själva verket är kosmetika. Vi går inte upstreams till roten av problemen. Vi bygger inte långsiktiga, långsiktigt hållbara system.
Biomimetik erbjuder något djupare.
Det kräver att vi tänker om från grunden:
Att produkter inte ska bli avfall.
Att byggnader ska bete sig som ekosystem.
Att tillväxt inte ska betyda uttag, utan inpassning.
Det är ingen trend. Det är ingen kampanj. Det är en annan syn på livet. Och vill du veta det vackraste? Det är redan testat. Miljarder år av forskning och utveckling. Naturen har haft sina “fail fast”-cykler. Den har bevisat vad som funkar.
Så kanske är det inte vår roll att öka hela tiden. Kanske är vår roll att lyssna. Att härma. Att bygga med, inte mot.
Så nästa gång du planerar ett hållbarhetsprojekt, eller skissar på något nytt, gå ut till ett träd. Ställ en fråga. Och stå kvar en stund längre än vad som känns rimligt. Du kanske får ett svar. Det kanske kommer som vind i löven. Eller bara som en ny känsla i din egen kropp. Men jag lovar det blir bättre än din senaste Excelmall eller PowerPoint-plan.
Innovation är att minnas hur man samarbetar med liv.
Vi ses kanske i skogen.
