Tillit är en av de där sakerna som är så självklara när den finns och så brutalt svåra att hantera när den saknas. Ändå bygger hela vårt samhälle, våra relationer, vår samverkan, och inte minst vår förmåga till kreativitet, på just tillit. Men vad är egentligen tillit? Enkelt uttryckt: det är att ge utan att veta om man får något tillbaka.
Tillit är inte ett kontrakt – det är ett erbjudande
Tillit handlar inte om garantier. Det är inte ett förhandlat utbyte, utan en handling i blindo, eller snarare: en handling i förtroende. När du visar tillit till någon, säger du i princip: ”Jag tror på att du vill gott, jag tror på att du kommer att bidra.” Det är ett erbjudande som öppnar dörren till samarbete, gemensamt ansvar och inte minst kreativitet.
Rosenthaleffekten, vi blir som andra tror att vi är
Den klassiska psykologiska studien av Robert Rosenthal visar just hur kraftfullt detta är. Elever som (felaktigt) utpekats som högpresterande till sina lärare visade sig utvecklas bättre, helt enkelt för att lärarna omedvetet började behandla dem därefter. Det är detta som kallas Rosenthaleffekten. Tron på en människas förmåga påverkar hur vi agerar mot hen, vilket i sin tur påverkar hur hen agerar.
Tillit fungerar på samma sätt. Om jag tror att andra är tillitsfulla och vill väl, kommer jag att agera så och då ökar chansen att andra också gör det. Och tvärtom: om jag tror att människor inte går att lita på, kommer jag att agera misstänksamt, vilket gör det mer sannolikt att andra blir defensiva tillbaka.
Fernissteorin, är människan i grunden god?
Enligt fernissteorin är civilisationens normer bara en tunn hinna, ett fernisselager, som snabbt krackelerar när vi utsätts för press. Under ytan döljer sig en mörkare, själviskare människa. Men den här synen håller inte i ljuset av forskningen. Tvärtom visar modern psykologi, sociologi och beteendevetenskap att människor i de allra flesta sammanhang väljer att samarbeta, hjälpa till och visa medmänsklighet, särskilt om någon visar förtroende först.
Någon måste börja
Tillit är alltså något som byggs i samspel, men det börjar alltid med att någon tar första steget. Forskningen är tydlig: när människor tror att det finns tillit i ett sammanhang, tenderar de att agera tillitsfullt. Och ju fler som gör det, desto starkare blir spiralen uppåt.
Men någon måste börja. Den första som öppnar upp, som delar med sig, som säger “jag litar på dig” utan garantier, utan ett beräknande att tjäna på det senare.
Tillit som bränsle för kreativitet
Tillit är inte bara ett fundament för socialt samspel, utan också ett slags bränsle för kreativitet. I trygga miljöer där vi känner att vi inte blir dömda för våra idéer, där vi vågar ta risker och utforska det okända, där växer de mest nyskapande lösningarna fram.
Tänk på ett team som brainstormar nya idéer. Om alla i rummet känner att varje tanke kan bli hånad eller nedskjuten, kommer bara det trygga och förväntade att sägas. Men om du istället skapar ett utrymme där varje impuls är välkommen, där tilliten till varandras intentioner finns, då kommer de oväntade, vilda, briljanta idéerna att blomma.
Samskapande bygger på tillit
När tillit finns i en grupp, förändras hela dynamiken från en enkel kunskapsöverföring där någon lär ut och andra tar emot, till ett verkligt samskapande där allas erfarenheter, perspektiv och idéer får utrymme att påverka helheten. Tänk till exempel på en workshop där en expert ska “lära ut” en metod till deltagare. Utan tillit blir det lätt en envägskommunikation där deltagarna lyssnar artigt, ställer några frågor, men håller tillbaka sina egna tankar av rädsla för att ha fel eller inte förstå tillräckligt. Men om experten istället visar genuin tillit till deltagarnas kompetens och säger: “Det här är min utgångspunkt men jag vill utforska detta med er, se vad ni har med er,” då händer något. Deltagarnas egna erfarenheter bjuds in vilket skapar en grund att bygga vidare på varandras insikter, ifrågasätta respektfullt och med engageman skapa något nytt tillsammans. Något ingen av dem kunnat skapa på egen hand. Då har kunskap inte bara överförts, den har transformerats och förankrats genom tillit.
Så vad kan vi göra?
Vi kan öva oss i att ge tillit, även när vi inte vet. Vi kan påminna oss om att varje gång vi visar tillit till en annan människa, så ökar vi chansen att tilliten sprider sig vidare. Vi kan skapa miljöer, på jobbet, i samhället, i våra relationer, där misstänksamhet inte är standardläget.
Och kanske framför allt kan vi ställa oss frågan:
Vilka tillitslösa antaganden lever jag med och hur kan jag utmana dem genom att ge först?
Vilka idéer dör i brist på tillit?
Kreativitet kräver trygghet. Det kräver en tillåtande miljö där det är okej att misslyckas, att säga något knasigt, att tänka annorlunda. Det är lätt att tänka att kreativitet handlar om resurser eller teknik men ofta handlar det allra mest om det subtila sociala klimatet.
Tillit är det syre som idéerna andas.
