Vi säger att vi ”går ut i naturen” som om den vore något utanför oss, något vi kan besöka när vi har tid. Men sanningen är att vi aldrig har lämnat naturen. Vi har bara skapat bubblor av icke-natur och kallar dem för städer.
Vi bygger hus, gator och betongstrukturer, och sedan betraktar vi dem som det normala. Naturen blir något ”annat” – något vi reser till på helgerna, något vi försöker skydda som om det låg utanför oss själva. Men i själva verket ligger våra mänskliga konstruktioner mitt i naturens ekosystem, inte tvärtom.
När vi föds säger vi att vi ”kommer till världen”. Men egentligen kommer vi från världen, vi föds ur den. Vi är inte separata från naturen – vi är en del av den.
Vad händer när vi ändrar perspektiv?
Om vi börjar se oss själva som naturen och våra samhällen som inbäddade i ekosystem, istället för isolerade från dem, förändras vårt sätt att tänka. Då blir det uppenbart att varje väg vi asfalterar, varje byggnad vi reser och varje innovation vi skapar borde samspela med naturen – inte ersätta den.
Här är några viktiga insikter som följer av detta synsätt:
1. Innovation bör efterlikna ekosystem
Ekosystem fungerar genom samverkan, cirkulära flöden och balans. Våra innovationer kan lära sig av detta. Biomimikry – att härma naturens lösningar – har redan gett oss självrengörande ytor inspirerade av lotusblad och energisnåla byggnader utformade som termitstackar.
Men vi kan gå längre. Vad skulle hända om våra städer fungerade som skogar, där energi, vatten och resurser cirkulerar istället för att förbrukas? Vad skulle hända om vi byggde hus som gav mer än de tog?
2. Vi behöver skapa ekologi, inte bara bevara den
Vi har länge tänkt att miljöskydd handlar om att bevara det som finns kvar. Men tänk om vi istället fokuserade på att återställa och bygga upp ekosystem?
Titta på regenerativa jordbruk, där jorden inte bara brukas utan också förbättras, eller projekt där man återställer korallrev och våtmarker istället för att bara skydda det som återstår.
Naturen är inte statisk – den skapar och förändras ständigt. Vi måste vara en del av det skapandet, inte bara åskådare.
3. Små handlingar är stora i rätt sammanhang
En ensam droppe vatten förändrar inget. Men när tillräckligt många droppar faller skapas en flod.
Vi tänker ofta att små handlingar, som att plantera ett träd eller välja mer hållbara produkter, är obetydliga i det stora hela. Men när vi ser oss själva och hela mänskligheten som en del av ekosystemet blir det tydligt att alla små handlingar tillsammans skapar stora effekter.
Det är som med ett leende. Ett enskilt leende kan kännas obetydligt. Men när fler börjar le, när det sprider sig i ett rum, förändras hela atmosfären. Små saker är aldrig små när de sker i ett sammanhang.
Vi är inte besökare i naturen – vi är naturen
När vi slutar tänka på naturen som något vi går ut i och istället inser att vi alltid är i den, förändras allt.
Då blir innovationer som inte tar hänsyn till ekosystemen lika absurda som att bygga ett hus utan att bry sig om att det behöver syre, ljus och vatten. Då blir klimatfrågan inte en separat ”miljöfråga” utan en existentiell fråga om hur vi själva vill leva.
Och då inser vi att vi aldrig egentligen ”kommer till världen”. Vi är världen.
